Återsesan del 1

Då medan mörkret faller
kan man skönja
en vindil,
en avaktande rörelse
hängande i skuggan.

Endast en svag andning röjer
den väl valda och osynliga punkten.

Kanske väntar den på
det ögonblick då gryningsdiset
lyfter upp det mörka som
genererats över natten,
lyfter upp,
visar
och
leder in det nya ljuset.

Kanske gömmer den sig
i en uppenbar föreställning,
en förlösning,
en dagdröm som vill existera.

En
vindil
faller in
över skogsbrynet,
morgondiset skingrar sig,
små fragment kryper in bakom grästuvorna.

Vi vänder oss om och söker gryningsljuset,
leds in mot nya labyrinter.